Dagen idag ^^)
jag har ingeeet liv ;) jag kan inte fatta att jag bloggar ^^
men jajaj, alla ska välll göra det någon dåg ;)
Detta har jag koperat direkt från sannas blogg i onsdags alla måste läsa så sjukt kul ;)
May God strike me down
Var duktig och följde med systern ut på en promenad när jag mådde bättre. Vi promenerade lite i kvarteret och stötte på min favvo kisse och fick reda på vart den bodde. När vi går där och snackar om hur bra jag hanterar kissen, jag är inte rädd när den buffar på mig så tänkte jag på hur bra jag har blivit på att hantera min djurskräck. Speciellt hundrädslan, jag klappade ju en hund bara härrom dagen och jag får inte ren panik om de börjar skälla när jag går förbi. Hoppar till lite är en annan sak, fortfarande en stor förändring i mitt beteende. Men under vår promenad runt kvarteren ser jag en annan liten kisse som jag gärna skulle vilja gosa med.
Sanna: Titta! En söt kisse bakom staketet!
Plötsligt ser jag något bakom busken precis innanför staketet, shit en björn! Jag hoppade högt när jag insåg att det var en stor schäfer som satt och vaktade sitt revir.
Visserligen satt den där, snällt och lugnt men jag litar aldrig på hundar så jag bytte sida.
Trots detta tyckte jag fortfarande att jag var duktig på att hantera min rädsla but may God strike me down om jag någonsin skulle vara positiv om någonting.
Några kvarter senare stannar Tuddis plötsligt upp och ber mig att stå stilla. Eftersom jag hade luvan på mig så såg jag inte så mycket av min omgivning. Som naturlig reaktion på min systers tonfall och ordval tittar jag upp och ser en stor hund hoppa ut från sin gård och gå emot oss.
Och här kommer det löjligaste ni någonsin kommer höra: Jag gömde mig bakom min lillasyster.
Jag började hyperventilera, jag överdriver inte, jag hyperventilerade och gömde mig bakom min lillasyster. Vad hände med att storasyster ska skydda sin lillasyster? Ja på många plan kan jag nog skydda och hjälpa min Tudd men i fall som detta är jag totalt oduglig, världens sämsta storasyster. Min syster tog mig i alla fall där ifrån och påminde mig om att jag var tvungen att andas.
Så här i efterhand ligger jag och funderar på vad som hade hänt om det hade varit en mördarhund som verkligen var ute efter att försvara sitt revir och attackera oss? Tänk om min syster hade blivit uppäten? Jag skulle aldrig förlåta mig själv då. Inte för att någon hund någonsin skulle attackera min lillasyster för hon har respeekt.
Fick också höra av systern att ägarna såg tydligen hela förloppet. Snacka om kul, jag hade gapskrattat om jag var dem x)
