i am afraid to fall asleep...

Jup, som rubriken säger, jag är rädd för att somna
Somnade med ångest, vaknade upp med fetare ångest än vad jag någonsin haft och låg till och med och  skakade.
Till slut så fick jag koll på mina tankar och hoppade upp från sängen.
Jag tror att min plötsliga ångest beror på mina mardrömmar som jag helt plötsligt börjat vara rädd för.
Jag har alltid gillat mina mardrömmar men nu när dom förföljer mig natt efter natt så har dom börjat skrämma mig.
Det började med mormor och morfars grav och gick sen över till alla som jag har älskat till exempel, gammelmormor, gammelmorfar, farfar och många fler, när gravarna inte förföljer mig så blir jag jagad av en man  som jag har drömmt om sen jag var liten han sitter utanför sjukhemmet och röker när han ser mig så börjar han jaga mig och...jag försöker skrika men är för rädd, får fram ett litet svagt skrik "hjälp mig" stoffe ser att jag är i knipa och jag springer in i huset och gömmer mig.
Idag gick drömmen så långt att han till och med sprang in i huset misshandlade mig och stoffe kunde inte göra något.


ajja, här är iaf något som får mig på bättre tankar :)

övernaturligt söta!






Kommentarer
Postat av: Sanna

Jag om någon vet hur det är att drömma mardrömmar. Jag har ju haft mycket mardrömmar hela livet. Oftast brukar det komma i perioder, du kanske drömmer mycket i en vecka eller två och sen lugnar det ner sig innan det kommer tillbaka igen. Du har ju varit sjuk nu med så det kan ju ha med det att göra...



Men det är bara så med mardrömmar att man får gå in med en tuff attityd, totalt brytas ner i drömmen och sedan när man vaknar, inse att det bara var en dröm att man inte behöver vara rädd och sedan skaka av sig det. Du som inte är mörkrädd heller borde ha lättare för att lära dig handskas med detta än vad jag har haft.



Just hold on.

2010-09-16 @ 23:25:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0